Brasiliansk vaxning och spänning

När man har levt relativt länge ihop med en annan människa, framförallt av det motsatta könet, och utforskat alla möjliga vrår, betänkligheter och ting som kanske inte är uppenbara de första åren så blir man fundersam. Det faller naturligt ett skynke av bekvämlighet över tillvaron, man blir på något sätt apatisk över tillståndet man är i. Blir det inte mer än såhär? Var tog spänningen i relationen vägen?

Jag drabbades av dessa tankegångar en ruskig vårdag i mars detta året när jag såg på frugan, sörplandes på mitt råttgift till kaffe, och studerade henne på ett helt nytt sätt. Min sambo. Min förtroliga. Hade hon inte gått ner sig lite, blivit lite extra bekväm? När vi bytte ringar för några år sedan så hade hon alltid varit på topp gällande utseendet, men nu hasade hon sig fram i köket med slitna mjukisar och en alldeles för stor tröja som hon “ärvt” av farsgubben. Håret en ofixad röra. Inte fan fanns något “sex appeal” där inte.

Visst hade jag kanske inte världens sexigaste framtoning heller när jag försökte hålla inne bringan i min alldeles för åtsramade skjorta och mina uråldriga, av färg kladdiga, nedfläckade shorts. Men skitsamma. Det var inte jag som var i fokus.

På tal om sex kastade jag en blick ner i den uppslagna morgontidningen som väntade mig på köksbordet och fick syn på en särskilt intressant artikel om “Brasiliansk Vaxning Göteborg”. Artikeln lovade att proceduren skulle piffa upp tillvaron för till och med den tråkigaste av relationer. Jag försvann in i min hjärnas djupaste skrymslen och studerade texten. Brasiliansk vaxning ökat. Par rapporterar större tillfredsställelse efter ha börjat med brasiliansk vaxning. Positiv hälsoeffekt. Och så vidare.

Utan att förkunna för mycket så hade väl kanske inte livet i sovrummet varit särskilt iögonfallande heller, i alla fall föll den inte i min smak längre. Vi körde på rutin – det fungerade, visst. Men var det spännande? Var det något man såg fram emot? Inte egentligen: speciellt inte med tanke på att vi producerat en härlig avkomma och frugan tjatade på mera. Jag kände inget vidare sug efter fler barnrumpor att ta hand om, åtminstone inte i nuläget. Ett glin fick räcka.

Artikeln om den brasilianska vaxningen fick mig i vilket fall som helst att fråga min käresta om hon inte var intresserad av att göra något i den stilen. Hon undrade först vad jag pratade om, tills jag visade henne artikeln – hennes ansikte förvandlades och började till slut likna det lätt efterblivna utseendet som mitt anlete tar fasta på när jag funderar på något under djup koncentration. Jag funderade på varför vissa ser dumma i huvudet ut när de tänker.

Kanske för att man liksom släpper kontrollen över onödiga funktioner i ansiktet? Inte vet jag.

Till slut vände hon sig mot mig och såg ut att studera mitt numer provisoriskt uppförda pokerface som betraktade henne med en glasartad blick. Jag frågade vad hon tyckte. Hon grimaserade lätt och sa att, visst, det kan vi väl testa. Känslan jag fick av hennes respons var något som liknade skräckblandad förtjusning. Det lät kanske inte kul, men på något sätt… Varför inte leva lite?

Det tog inte en lång stund innan jag surfade in på en lämplig sida efter att ha sökt på brasiliansk vaxning göteborg, för så vitt jag vet hade metoden blivit en riktig fluga; rapporter om brasiliansk vaxning göteborg runt var inget ovanligt om man studerade nyhetsflödet kring ämnet.

Vi bokade en tid och nu sitter jag mest och väntar på att tanten ska komma hem så vi kan se resultatet av behandlingen. Kanske spänningen och flamman i förhållandet kommer åter? En man kan ju hoppas.

Nu hade jag tänkt skingra tankarna i träningsrummet som jag visade i ett tidigare inlägg; på återseende!