Ny mediebyrå i Göteborg

Det börjar rulla på ganska friskt för frugan nu. Lagerlokaler i Trollhättan, redan en hårfrisörkedja värdig namnet och en fördelaktig ekonomi – men något fattas. Jag ska samtala med en mediebyrå i Göteborg å min frugas vägnar.

Ja, som nämnt är kärringen riktigt lyckad nu och det är bra både för henne och mig. Hon får uppmärksamhet och validering medan jag tar majoriteten av alla inkomster. Alla är nöjda och glada.

Problemet vi stått inför ett tag nu är dock att vi har svårigheter med att nå ut med vårt varumärke utöver den initiala, lyckade perioden. Folk verkar inte vara särskilt intresserade förutom de kunder vi redan har och frugans hårfrisörsalonger är inte stans snackis. Det är frustrerande.

Därför ska jag snacka med en mediebyrå i Göteborg och försöka komma på någon plan för att effektivt komma ut i de kanaler som vi båda tror är fördelaktiga för frugans verksamhet.

Vad behöver göras? Vad krävs av frugan? Vad kan jag göra? Vad är mediebyråns uppgift? Frågor som är relevanta och som bör ställas och dekonstrukteras tillsammans i grupp. Brainstorming tror jag det kallas.

Visserligen är jag relativt övertygad om att det ändå går bra nog och att jag kan komma på mina egna lösningar om så nöden kräver, men det kan vara bra ibland att få lite draghjälp på vägen. Jag är ju ändå bara en man när det kommer till alla komplexa problem.

Det jag väl söker i min mediebyrå är att få ett par ungtuppar som är hungriga nog att kunna komma med färska idéer, samtidigt som de är noga med att vörda mig som klient, så att de lyssnar på vad jag säger och inte motsätter sig mot några av mina eventuella förslag – jag brukar komma med rena genidrag ibland och därför är det viktigt att dessa inte förhindras av personer med för stort ego och försiktig framtoning. Jag vill ha riktiga män som vågar ta tag i problemen men ändå låter sig ledas av en stark ledare. Jag tror jag funnit mina perfekta kandidater under veckan och det ska bli kul att se vilket virke de är gjorda av.

Tills vidare!

Ungdomsnostalgi

Efter en ganska så miserabel helg, med både en och annan dyster tanke om min åldersnoja och var jag har hamnat i mitt liv, så sitter jag här på en måndag med whiskyglaset i högsta hugg och drömmer mig tillbaka till min sköna ungdomsresa.

Ja, helgen var ganska kass. Ibland har man bara de där dagarna då kaggen märks av lite för mycket, den trista vardagen blir lite väl grå, och man börjar reflektera över både sin ålder och vad man gjort hittills. Jag hade inte många glädjeämnen att tänka på precis, så därför korkade jag upp den goaste whiskeyn vi hade på lager och började pimpla det rökiga guldet på en måndagmorgon. En riktig återställare brukar skingra tankarna i min erfarenhet.

Nu under rusets påverkan så börjar jag tänka tillbaka till mina glansdagar i ungdomen och hur jag brukade åka på typiska ungdomsresor med boysen. Fester, alkoholen flödade, brudar, dunkandet från dånande musik, sjuka strapatser, kanske till och med lite droger här och där… fantastiskt! När jag flög ned till Magaluf på min första ungdomsresa så kände jag mig som en äkta kung i ett fjärran land – allt skulle erövras och jag hade världen i min hand. Det är knappast något man känner nu när man hasar sig ned till närmaste snabbköp i mjukisbrallor och en sprängande, dregelframkallande bakfylla dagen efter party.

Nej, det är svårt att uppskatta vad man blivit när man i sin ungdom åkt på resor där rena galenskaper skett och man kunnat motstå alla naturens krafter och fortfarande ha kraft att festa på dagen efteråt, fastän man borde ligga utslagen med alkoholförgiftning, huvudklyvande bakfylla och ångest. Nu kan man vara lycklig om man inte får anslag till reumatism och gubbkänning samt trötthet två timmar in på natten. För jäkligt, rent ut sagt.

Nåja, jag får nöja mig med att jag har säkrat min framtid i och med frugans affärer. Nackdelen med att vara ung är att man är fattig. Det är jag ju knappast nu. Skål!

Juletider är lönsamt för barn!

Tidigare idag fick jag besök av ett gäng skolflickor som bedrev en klassförsäljning av jultidningar, och besöket fick mig att tänka på om inte min egen dotter skulle kunna syssla med lite klassförsäljning på egen hand..

Trött och sliten lufsade jag upp från sängen medan huvudet skallrade av det infernaliska ljudet, som kom från dörrklockan. Den gälla signalen lät som en smärre hårdrockskonsert på högsta ljudnivå medan jag desperat försökte hålla tillbaka bakfyllespyan och fokusera på att hålla blicken rak och klar trots en viss ljuskänslighet och diffus syn på grund av att ögonen tårades. Till slut lyckades jag balansera mig, med stor möda, till ytterdörren.

Jag vrängde upp dörren med darrande nävar och fick se två oskuldsfulla unga damer stirra på min patetiska kroppshydda, med ett anlete som förstörts av gårdagens kalasfylla. De hälsade något reserverat men sken upp när de började gå igång om deras jultidningar och hur vi i hushållet kunde gynnas av att beställa ett par tidningar lagom till jul, och så vidare. Jag lyssnade inte så noga. Jag var fortfarande i en slags stasis som liknade granatchock, och nickade långsamt och överdrivet noga för att visa att jag hängde med i diskussionen.

Jag slängde dock iväg några frågor om det var lönsamt, hur länge det tar att få ihop en viss summa, om det är jobbigt/kul, lite ditt och datt egentligen. De svarade konstigt nog ganska utförligt och gav mig en ganska bra koll på verksamheten. Det var därifrån jag fick inspirationen att tvinga, err, övertala min egen dotter att kanske dra igång en klassförsäljning av julpapper från Pappersprinsen, som jag kollat in sedan tidigare.

Som tur är var min företagsamma dotter positivt inställd till idén för att hon, som alla andra små barn, vill dryga ut veckopengen lite grann. Hon lovade att höra sig för om inte klassen var sugen på att fixa ihop en kampanj och så småningom till och med åka på en resa lagom till sportlovet.

Får se hur det går! Nu ska jag slockna i sängen, är alldeles väck fortfarande.